Klara och solen

2026-06-03

Det var ett litet tag sen jag läste den här men har inget bättre att skriva om idag så tänkte ge min take på den. Kortfattat handlar boken om en framtid där medvetna robotar går att köpa och ha som kompisar. I boken köps roboten Klara av en mamma till sitt sjuka barn. Boken är berättad ur denne robotens perspektiv där den försöker förstå sig på människor.

Överlag bra bok, vissa saker med den är helt outstanding medan vissa aspekter e lite meh. Om jag ska börja med det grymma så är berättandestilen och perspektivet fantastiskt. Berättelsen och tankarna ur Klaras perspektiv är helt klockrena och det finns några passager som bara är för bra. Passager som gör han förtjänt av sitt nobelpris. T.ex. Hur han får ner kaoset av när de är utanför teatern eller bion eller va det va när dom väntar på grabbens mentor.

Det finns också massa små riktigt mörka snuttar som kanske är det bästa med boken. Ska inte spoila men det smyger sig fram, dels vissa händelser men också de övergripande anspelen är riktigt obehagliga.

Jag brukar inte vara fan av sånna här framtidsskildringar där författaren långsamt utvecklar hur världen ser ut men kan ändå stötta det i den här boken, det byggde lite mystik. Men tyckte slutet var fattigt på de flesta sätt. Också början var dålig, alldeles för långsam. Karaktärerna är ok, inte det boken cirkulerar kring men tycker ändå dom håller. Dock kanske lite överdrivna ibland med mänskliga aspekter men det är la för att det ska va intressant ur robotens perspektiv.

Den får 4/5 toasts av mig, kan rekommendera.

/Dazuo Stoopishiguro